Morgon på Keza. Frukosten saknar ingenting. Vi har fin papaya från trädgården, ananas som de odlar här i området och väldigt fina avokados. Disa bakar bröd till oss varje dag och det går åt fort då vi är många runt frukostbordet. Idag ska Eva-Karin tillbaka till Katanga för att träffa medlemmarna i kyrkan och prata om flickors situation tillsammans med Anna. Jag stannar hemma med de andra.
Vi gör en liten utflykt upp i skogen där vi som små ofta letade efter kristaller som fanns i berget. Det blir en varm promenad och vi får lite hjälp att leta. Som liten sprang jag mycket uppe i skogen men idag är jag mer vaksam på eventuella ormar som jag vet finns här uppe i skogen.
Vi gör lite kristallfynd innan vi återvänder hem igen.
Det blir en tur till byn Kasanda på eftermiddagen för att handla på marknaden. Här blandas dofter från frukt, torkad fisk och mycket annat som säljs från små stånd. Ljudvolymen är hög, sorl från många människor, hög musik och en man som basunerar ut sina varor i en högtalare. Det finns mycket olika saker att köpa, plastskor, kläder i högar, frukt och matvaror och elektroniksaker. Vi köper frukt, mjöl, sötpotatis och jäst till brödbaket. Jag köper även några vackra tyger att ta med hem. Svetten rinner längs ryggen och det finns inte mycket skugga att hitta här. Idag är nog den varmaste dagen hittills.
Snart blir det svalare och framåt kvällen är det dags att besöka en mycket god vän till familjen, Lazaro och hans familj. Ingen kan berätta historier som Lazaro och han berättar om hans mormor som tillsammans med sitt spädbarn togs till fånga av slavhandlare och fördes mot kusten för att säljas. Anhöriga lyckades dock vandra ikapp slavhandlarna och köpa tillbaka henne och få hem henne igen. En mycket mörk del av Afrikas historia.
Niclas barn John och Signe får en skrikande tupp i en påse i gåva då vi ska åka hem. En annorlunda upplevelse för dem..
Det är mörkt då vi åker tillbaka hem mot Keza. Sipora som hjälper oss i köket tar hand om tuppen och lyser med sin lilla mobiltelefon längs stigen vid vårt hus. Tuppen ska få bo i ett förråd över natten. Hon hunner bara runt husknuten innan hon ropandes kommer springande tillbaka. -Orm!!
Mama Disa reagerar blixtsnabbt. Jag ser hennes fokuserade blick och inom nån sekund har hon grabbat tag i ett långt vedträ och springer ut på altanen utanför köket där vi står.
Niclas, Masabo, Dankson och en annan man springer ut och jagar ormen runt huset med mobillysen och pinnar. Vi andra står inne i ett av sovrummen och ser på när de jagar ut ormen och en av männen får till några rejäla slag med en grov pinne. Vi ser ormen ringla runt och snart är den död.
Lättnaden i kroppen när ormen är död är stor. Ormen är svart, det är lite oklart om det är en svart mamba då det är svårt att se den i munnen ( den svarta mamban är nämligen svart i munnen). Vi frågar hur farlig ormen är och de berättar att den är dödlig.
Lite skakade men lättade kryper vi in under myggnäten denna kväll, väldigt tacksamma att den inte är kvar utanför köksingången utan nu ligger i skräptunnan
Resan till Tanzania 