Avsked. Hur säger man adjö till någon man älskar? Hur hanterar man att man kanske aldrig ses igen? Idag har jag sagt adjö till min älskade mama Disa, min andra mamma, en av huvudorsakerna till denna resa. Nu ska hon ta bussen hemåt, en tvådagarsresa på skumpiga vägar i en vansinnesbuss. Vi följer alla henne … Fortsätt läsa Ett dammigt avsked och mera mat

Midsommarafton. Tänkte ta en promenad ner till ”mtoni”, floden där jag lekte mycket som barn, men nere vid stora vägen vänder vi ganska snabbt. Bussarna dundrar förbi med fruktansvärd fart på den röda lerjorden och lämnar oss kvar i ett tjockt finkornigt täcke av rött damm som tränger in i varenda por. Dessutom finns det … Fortsätt läsa Mätt-mättare-mättast

Tupparna galer ikapp med varandra och solen går upp över Keza. Idag är det tvättdag och Disa och Melida (som hjälper oss under vår vistelse här) gör upp eld vid tvättplatsen. Här tvättas det för hand och tvätten tar stor del av dagen. Jag har med mig en låda med läsglasögon som jag ger bort … Fortsätt läsa Läsglasögon och myrlejon i strut

Huset vaknar tidigt. Idag är vi bjudna på fest. Det är vänner till oss vars dotter gift sig och nu har de en fest där de ska få ta emot hemgiften från brudgummens familj och få gåvor från vännerna. Festen är på en tidigare grannmissionsstation som heter Muhange, några mil bort upp mot bergen på … Fortsätt läsa Hundranittonåringen och lite -Surpriiiiiiise!!!

Vaknar i mitt gamla barndomrum, välbekanta ljud av tuppar som galer ikapp på avstånd. Det är tidig morgon och ännu är det svalt när jag sätter ner fötterna på cementgolvet. Det blir frukost med papay och lime, kaffe och bröd med Blue band-margarin. Vi tar en promenad efter frukost och ser oss omkring. Så mycket … Fortsätt läsa Livets brutalitet och en tuppslakt

17/6 Resdag. Tidig morgon blir vi upphämtade av Vincent för resa mot Kilimanjaro flygplats. Incheckningen går fint och vi tar oss nu västerut med Precision air till Staden Mwanza vid Victoriasjön. Flygresan går fint och väl framme möts vi av min pappa och Engelbert som är tanzanian och som bor och jobbar på Keza dit … Fortsätt läsa En resa med livet som insats

Keza. (titta in på länken och se var vi är) Så heter platsen där vi kommer att bo närmaste veckan. Här finns inget wifi vilket gör att det troligtvis inte kommer att bli några uppdateringar på några dagar. Hit kom mina föräldrar 1970 för att arbeta som missionärer. Min pappa som pastor och min mamma … Fortsätt läsa ..om ni undrar var vi är på väg

Att sitta under en stjärnklar Afrikahimmel med fullmånen som enda lampa och bara lyssna och ta in, mmmm..så mycket bättre kan det inte bli. Att sen få äta frukost med utsikt över Lake Manyara och höra gnuna bröla, I’m in heaven! Efter frukosten gav vi oss ut på den nu i torrtider delvis torrlagda sjön … Fortsätt läsa Punktering med knorr

Det blir en tidig frukost innan vi ger oss av mot Ngorongorokratern. Solen går upp och vi har utsikt över Lake Manyarasjön. Strax utanför lodgen finns ett vattenhål där en flock zebror stannat för att dricka. Resan går vidare mot kratern. Landskapet förändras då vi klättrar upp mot Rift Valley, jorden är tegelfärgad och grönskan … Fortsätt läsa Ngorongoro

Tidig morgon, solen har precis stigit upo när vi hämtas upp av Vincent med sin Landcruiser. Vi rullar ut ur Arusha stad. Staden har börjat vakna till liv och skolbarnen i sina uniformer promenerar längst med vägen. Kvinnorna sopar utanför husen och männen sitter avspänt tillbakalutade på sina motorcyklar. Det här är masaijland och här … Fortsätt läsa Tarangire