Keza. (titta in på länken och se var vi är) Så heter platsen där vi kommer att bo närmaste veckan. Här finns inget wifi vilket gör att det troligtvis inte kommer att bli några uppdateringar på några dagar. Hit kom mina föräldrar 1970 för att arbeta som missionärer. Min pappa som pastor och min mamma som sjuksköterska och sen även som barnmorska.
Här växte jag och mina två syskon upp i rödleran. På den lilla missionsstationen fanns så klart en kyrka, men även ett litet sjukhus, ett BB och senare ett snickeri och yrkesskola.
Min familj fanns här från 1970 fram till mitten på 90-talet. För att mamma och pappa skulle kunna jobba hade vi hjälp av en tjej som både tog hand om oss barn men också ansvarade för det mesta av hushållsarbetet. Hon hette Disa och fanns i vår familj hela min uppväxt. Jag växte upp med hennes barn och i omgivningarna man ser runt den lilla stationen levde vi ett ganska fritt liv med diverse lekar och utflykter. Vi hämtade vatten i floden, fiskade småfisk som vi grillade på elden, vaktade åkrarna från markattor och bar våra majskolvsdockor på ryggen…:D
När det sedan blev dags att börja skolan fick vi resa ca 40 mil till det svenska internatet i Nzega, dit kommer vi inte hinna resa. (Livet där är en helt annan historia, å det får bli en annan resa.)
Den här veckan har Disa rest hit för att bo och umgås med oss. Så när ni läser detta kanske jag sitter å pratar minnen på verandan, äter ugali i någons hem eller så tar vi en promenad i omgivningarna. För nu ska vi bara vaaaara!!!
Hörs igen när vi får tillgång till wifi, tills dess ha det så bra, det ska vi!!!
Resan till Tanzania 