Zanzibarfinal

Ytterligheternas resa. Den senaste veckan har gått i långsamhetens tecken. Vi har inte gjort många knop här på Zanzibar Retreat hotel. Ska jag välja poolen eller havet? Fisk eller kött till middag? Ska jag sola fram eller baksida? Många svåra val att ta ställning till.

Den röda jorden har bytts ut mot en kritvit bländande sand och när det är högvatten är vågorna höga och vattnet badkarsvarmt.

Vid ebb har vi vandrat ut i tjocksulade tofflor för att undvika att få sjöborrar i fötterna och tittat på diverse konstiga havsdjur.

Efter fyra dagar tillsammans med oss här på Zanzibar for mamma och pappa hemåt, och vi andra har njutit ytterligare några dagar här.

En snorkel/dykutflykt har vi hunnit med. Tillsammans med några andra for vi ut mot ön Mnemba, en paradisö som ligger strax utanför hotellet. Ön förvaltas av Bill Gates och här får man inte gå iland (om man nu inte bokat hotell eller är väldigt bra kompis med Bill..)

Vi tar en fin träbåt ut mot ön och får snorkla strax utanför ön. Under en halvdag ligger vi å guppar i böljan och ser olika fiskar och vidunder där nere. En flock delfiner simmar förbi oss och det känns overkligt.

Vi ser mycket fisk där nere men jag blir också bedrövad av att se hur det har förändrats.

Den unga stiliga dykinstruktören på knappa 20 år tittar på mig som om jag vore ”Gandalf the grey” när jag berättar att revet såg helt annorlunda ut för 30 år sedan när jag var här sist.. Färgexplosionen som man upplevde i havet med koraller och havsanemoner är borta och nu är det mer en jämn grå färg med inslag av viss växtlighet. Fiskarna är inte heller lika många. Så sorgligt. Vad har vi gjort?

Han bekräftar att det är så det är, på 30 år har mycket blivit förstört, både av fisket men också på grund av miljöfaktorer.

Efter några timmar åker vi med båten tillbaka mot dykcentret. Jag upplever mitt livs värsta (!!) kissnödighet och ger alla en minnesvärd högtidlig tyst minut (eller tre) då jag till slut ger kaptenen order om att stanna båten och fira ner stegen. Nöden har ingen lag. Så här lättad är jag efteråt..

Maken och jag tar en egen utflykt till Stone Town, Zanzibars stora stad. Vi promenerar i gränderna, äter god indisk mat på Silky road och köper lite smågrejer och känner in miljön.

Annars har vi mest softat i varsin solstol, tagit strandpromenader, legat i hängmattan, spelat kort, hälsat på geten Trump som bräker från getgården en bit bort, ätit vääääldigt gott och fått fin service här på Zanzibar retreat hotel, kan verkligen rekommenderas om du funderar på Zanzibar nån gång. De sista två dagarna fick vi dessutom sällskap av våra Ältagrannar och goda vänner Mats och Maria som är delägare i hotellet. Snacka om sommarnöje.

Ser tillbaka på vår resa och kan bara konstatera att den blev så mycket bättre än jag någonsin vågade hoppas på. trots den knappa planeringstiden har allt klaffat så bra.

Tack till alla som hejat, peppat, inspirerat och hjälpt till med allt från kattvaktande till blomvattnande och annat fix inför resan. Tack Fredrika för knuffen i ryggen som startade igång alltihopa för dryga tre månader sedan, dina resekuddar är väl använda!

Vi har alla fått vara friska hela resan, bara det är underbart! Bara lite konstiga drömmar av malariatabletterna..

Kanske kommer nån sista sammanfattning eller också slutar reseberättelsen här. Tack alla som läst och varit med på resan! Om några timmar åker vi hemåt, väldigt väldigt nöjda!!

På återseende!