..bara en trappa till..

Tillbaka till mitt rum efter en lång spännande dag, lite vila tänkte jag…Surprice!! du bor granne med konferansanläggningens festsal där det är bröllopsfest. Ett bröllop med bolingomusik så det skallrar i sängen. Det blir en spännande natt..men nu tillbaka till morgonen. 

Vaknar tidigt, jag är oerhört tacksam över att jag pressade ner min egna kudde för jag har sovit hyffsat bra. Vi släntrar bort till den lilla frukostrestaurangen. Här bjuds det på kokt kasava, stekt banan, välkokt ägg och ananas, å så kaffe förstås.

Efter frukosten smiter vi genom en liten dörr och passerar en smal gränd med en stig ner mot Victoriasjön. Vi ger oss inte på att passera den trafikerade vägen som skiljer oss från sjön men vi får en glimt av både sjön och människor i morgonbestyr. 

Saningo hämtar upp oss och vi åker mot båten och utflykten på ön. Vi blir tilldelade en guide och först får vi en liten visning på ”Saa nane-museumet”här finns lite uppstoppade djur och information om ön.

Sen bär det av i båt. En liten bit ut ligger ön å vi kliver av. Guiden visar runt på ön där det finns lite antiloper, några gnuer och vi ser apor och några varaner bland annat.

Min favorit var trädet som ser ut som en giraff och grenen som ser ut som en elefant.

Det blir en rejäl motionsrunda i bergig terräng och många trappor. Vi blir lovade av guiden att snart snart är vi framme och bara en trappa till.. det blir både en och två..  

Jag spanar efter orm under hela vistelsen på ön.. och vem är det som kliver över just en orm i den sista trappan..? Moi.. 

Saningo ropar till och ser att jag just klivit rakt över en grön orm som lagt sig i trappan och slingrar iväg då jag stampar förbi.  

Hejhopp det är härligt med utflykt! 

Efter utflykten pustar vi ut med sambusafest, godaste lunchen ju! 

Med presidenten i stan blockeras flera vägar och det bildas lååånga köer för att ta sig fram. Vi snirklar oss ut ur stan och in i ett mindre samhälle där familjen Saningo bor.

Genom samhället dras nu den nya elektriska järnvägen och många familjer har blivit av med sina hus och ”sin” mark då man inte äger marken utan den är statens. Den stora nybyggda kyrkan revs också så nu har de en liten tillfällig lokal i väntan på tillstånd att bygga nytt igen.

Här och där stannar Saningo till och hälsar på olika människor.  Vid ett hus hälsar han på en dam som får syn på min syster genom den nervevade rutan – åh har du med dig en ”mzungu” ( viting). Min ruta är tonad så hon ser mig inte så jag tittar ut med huvudet å ropar ” de är två!! Vi kan skratta tillsammans och vi hälsas välkomna. 

Vi får slå oss ner och då kommer den utlovade överraskningen. Rakel bär ut en fantastisk kaka hon bakat med våra namn på. Efter lite kaka blir det mat, flera lagade rätter och uuunderbar lokal frukt. Har ni inte varit i Tanzania har ni aldrig känt hur en mango ska smaka, jag lovar!!!

Vi delar måltiden och samtalen pendlar mellan swahili och engelska, det kan blandas upp och det är okej. Blir djupt berörd av deras generositet och kärlek de visar, vi skrattar och delar berättelser. 

Så blir det dags att bege oss hem. Saningo kör och Rakel följer givetvis med sina gäster. Att ”sindikiza” följa någon en bit eller hela vägen hem är ett av mina favoritbegrepp på swahili. Vi guppar hem i kolmörkret, överallt omges vi av bilar och motorcyklar en del med lysen andra inte. Syster sitter fram med kakan nerpackad i en kartong i knät.

Djupt tacksamma för denna dag.