Jag anser mig inte vara en högsensitiv person, kanske att det blivit lite svårare med åren att ta in bearbeta och sortera intryck och förmodligen har jag blivit lite mindre stresstålig på medelålders höst..men idag har intrycksbanken fyllts på rätt rejält.
Det är söndag idag vilket för många tanzanier betyder gudstjänst i kyrkan. Vår vän Saningo som vi besöker här i Mwanza vid Victoriasjön är pastor i en församling här och idag var det dags för oss att vara med på en av dagens två gudstjänster där min syster också skulle prata lite och berätta om sitt projekt och om vår resa.
Gårdagens bröllopsfest klingade inte av utan tilltog i styrka framåt småtimmarna så jag fick ta min kudde och täcke och flytta in till min systers rum på andra sidan korridoren där det inte lät lika mycket.


Vi startade även denna dag med frukost, idag bestod den av ananas och ägg och kaffe, vad mer behöver man?
Saningo hämtar upp oss och med i bilen finns vår vän Dankson som kom till Mwanza inatt med bussen. Han har kommit för att vara vår hjäp och följeslagare på bussen hem imorgon. Vi är såååå glada för det!!
Strax innan 11 drar gudstjänsten igång och det är full fläkt både på dansstegen och i högtalarsystemet. Intensivpasset på friskis ligger i lä kan jag lova och jag känner mig som en vandrande pinne med nackspärr.


Efter ungefär två timmars uppvärmning, en barnvälsignelse, presentation av nygiftpar och mycket annat får vi presentera oss och Eva-Karin tar vid.

Vid 14-tiden är gudstjänsten slut och vi får kaffe och sen mat. Fina samtal vid bordet om livet och vi delar erfarenheter.



Imorgon är det dags för vår bussresa och nu far vi mot bussstationen för att ordna med våra biljetter och betala.

Bussstationen är ett kaosmyller av människor, ljud, dofter och intensiv trafik. Att betrakta våra vänner Saningo och Dankson genomföra biljettköpet är som att se en främmande dans som man inte riktigt förstår men som följer en väl uttänkt koreografi.

Vi börjar på det första ”office-et” där det ska pratas, ringas och divideras lite innan vi sedan blir dirigerade till ett annat office där en man hälsar oss varmt välkomna till hans office. Vi tar i hand och madammerna ( dvs jag och min syster) får sitta på en bänk medan biljettköpet genomförs , det skrivs papper och vi får till slut våra biljetter. Vi tackar tar i hand och trixar oss sedan tillbaka till bilen.


Nu packar vi om, det blir en tidig morgon. Bussen är utlovad att lämna station klockan 06, så vi ska bli hämtade 04.30, här får man vara ute i tid.
Jag vet inte hur möjligheterna ser ut framöver att ladda upp på bloggen men hittar jag lite kontakt med nån satelit så kommer det en uppdatering, annars kommer den senare.
Vi kommer nu åka buss mot Keza, nära staden Kibondo, nära gränsen till Burundi (om man vill se på en karta). Vi kommer vara här fram till nästa måndag då vi åker tillbaka hit till Mwanza och sedan vidare mot Kilimanjaro och mot Stockholm på tisdagskvällen. Hej så länge!
Så roligt att läsa 👍👏! Så mycket igenkännande!
Ber att resan i morgon ska gå bra och skönt att ni har livvakt med er 👍🙂.
Ewa och Sten
GillaGilla
Så roligt att följa dig på resan. Att du sen skriver både intressant och komiskt så man fnissar till varannan mening gör det hela inte sämre. Författare kanske kan vara en fall back om du behöver?
Fortsätt ha det bra och var rädda om er! So long!
GillaGilla